När allt blir fel.

Det finns vissa dagar man känner bara att man verkligen ogillar allt och alla även om det så är de som står en närmst eller helt okända personer. Sådan dagar då allt känns fel och allt bara blir fel. När man känner att man verkligen misslyckas med det mesta. Man orkar varken prata eller umgås med någon och sen förfandlas allt till en viss argrition som bara växer och växer. Men samtidigt få alla dessa känslor en att känna en viss tomhet i kroppen liksom innombords. Man blir lite känslokall av sig och ledsen, tårararna rinner utan några förklaringar till varför. 

Tankarna bara virvlar omkring i huvuvdet utan att kunna stoppas. Tänker på allt samtidigt som gör en bara förvirrad!

Någon som känner igen det till en viss del?
så kan jag känna ibland och det är hemskt men jag syftar inte på depritioner.

Prova på detta då om ni känner igen det:

Det är bra att gråta ut så gör det! men ha kontroll över gråtandet sätt en viss tid som tillexempel att du får gråta i ca 5 min och inte mer.

Ta tre stora andetag (andas ut och in).

Gå ut och ta en promenad på ca 15min - 30 min, helst på en folk tom väg där du kan vara ifred. Lyssna inte på deppa låtar!


Lycka till//Serena

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0